”Roligt att se hur studenterna växer på bara några dagar”

Det är när man börjar lägga om sitt eget språk för se till att man säkert blir förstådd som man verkligen förstått kärnan i interkulturell kommunikation. Det menar Bo Norlund, adjunkt på IMER, som just lett en intensivkurs i Helsingfors tillsammans med lärare och studenter från andra nordiska länder.

 

Mozhgan Zachrison och Bo Norlund (bakre raden, tvåa och trea fr vänster) tillsammans med studenter i Helsingfors.

Sedan några år finansierar Nordiska ministerrådet en kurs i interkulturell kommunikation som Malmö högskola anordnar i samarbete med universitet i Finland, Danmark, Norge och på Åland. Kursen går ut på att studenter från samtliga länder träffas några dagar varje år i något av länderna och arbetar intensivt med ett tema.  

I år var Helsingfors värdstad för kursen och Bo Norlund, kursansvarig för Interkulturell kommunikation vid Malmö högskola, åkte dit med sina studenter, som kommer från Lärarutbildningen, K3 och IMER.

– Malmö-studenterna, liksom de övriga nordiska studenterna, kommer från olika utbildningar sinsemellan. Så det handlar inte bara om att kommunicera över språk- och kulturgränser, utan också över ämnesgränser, säger Bo Norlund.

Under fem dagar delades studenterna in i grupper som sedan fick intervjua företag i Helsingfors om deras interkulturella kommunikation och marknadsföring.

– Ett företag som exporterade och sålde garn hävdade att de inte bedrev interkulturell kommunikation i någon högre utsträckning. Samtidigt kom det fram att de huvudsakligen hade två specifika kundgrupper, kvinnor över femtio år samt skejtare och snowboardåkare, unga killar i en grupp där det är trendigt att sticka sin egen mössa. Kommunikationen med dessa båda målgrupper såg förstås helt olika ut, vilket också är en form av interkulturell kommunikation, säger Bo Norlund.

Studenterna talar sina respektive hemspråk med varandra. De finska studenterna hade svenska som andraspråk, så de talade svenska.

– I början var alla lite osäkra och pratade sitt språk och tyckte att det var upp till de andra att bemöda sig om att förstå. Gradvis kom insikten att det är upp till den som talar att göra sig förstådd, så redan efter några dagar började studenterna anstränga sig att använda ord som de andra skulle förstå, kommunicera på ett slags nordiska. Den insikten är precis vad interkulturell kommunikation handlar om. Det händer enormt mycket med dem som personer då och som lärare är det roligt att se hur studenterna växer på bara några dagar.