Om intervjuer: Intervju som samtal för att visa på ett fall

av Ulla Lundgren, Högskolan i Jönköping

 

Intervju är samtal, inte utfrågning.

 

Forskningsintervjun, säger Steinar Kvale (1997 s 117f) ”är en mellanmänsklig situation, ett samtal mellan två parter om ett ömsesidigt intresse Det är en specifik form av mänskligt samspel där kunskap utvecklas genom en dialog”.

 

Man skiljer som ni vet på kvantitativa och kvalitativa intervjuer. I det förra fallet arbetar man med stora undersökningsgrupper utvalda enligt särskilda principer, man formulerar enkäter och mäter frekvenser. Redovisningen sker med hjälp av statistiska metoder som presenteras i tabeller. Fakta ska vara objektiva och undersökningen ska kunna göras om exakt likadant. Syftet med den kvalitativa forskningsintervjun är ett annat.  De upptäckter man gör redovisas med ord, ofta på vardagsspråk. Gör man en ny intervju med samma person kan den skilja sig åt beroende på att en annan intervjuares har annorlunda känslighet i samtalet och andra kunskaper. Man drar inga generella slutsatser utan presenterar ”fall”. Vi ska här inte närmare gå in på hur de två inriktningarna kritiserar varandra utan nöjer oss med att konstatera att i vår kurs blir det tal om fallstudier, dvs. visa ”vad som kan finnas”, där metoden är kvalitativ intervju.

 

Förberedelser

Förberedelserna betyder mycket. Det här får ni diskutera i studiegrupper.

 

De viktiga frågorna man ska ha klarat ut innan själva intervjun äger rum är Vad? Varför och Hur?:

VAD – handlar om att skaffa sig en förkunskap om ämnet för undersökningen

VARFÖR – handlar om att formulera ett klart syfte med intervjun

HUR – handlar om att känna till lite om intervjutekniker

 

När det gäller VAD har ni alla i större eller mindre grad studerat interkulturell kommunikation genom olika litteratur och diskussioner och kanske också genom föreläsningar. Det kommer i varje studiegrupp finnas olika kompetenser som kompletterar varandra. Interkulturell kommunikation, d.v.s. hur människor med olika kulturella erfarenheter kan förstå varandra, är alltså det övergripande ämnet för undersökningen, men gruppen bestämmer hur detta ska vinklas och till vilken verksamhet det ska knytas.

 

VARFÖR ni vill göra intervjun ska ni diskutera igenom i gruppen. Finns det flera motstridiga motiv? Kan dessa förenas? En rekommendation är att tänka mindre på redovisningen som en produkt än på er egen process. Vad är det ni vill försöka förstå?

 

Efter ha diskuterat dessa två frågor bör ni ha formulerat ett problem, en fråga ni vill ha svar på.

Det här får ta lite tid. Försök avgränsa och precisera er fråga.

 

Nästa steg är att planera hur man skaffar sig svaret på frågan.

HUR man intervjuar har ni också lite olika erfarenheter av. Som komplement eller repetition av vad ni redan kommer alldeles strax några råd i punktform.

 

Man bör också ha tänkt igenom hur intervjuerna ska analyseras (här kan ni knyta till olika teorier i den bredd av kurslitteratur som gruppen läst och gruppmedlemmarnas kunskaper) och hur resultaten muntligt ska redovisas (PowerPoint, OH-presentation, PM, dramatisk form etc.)

 

Några konkreta råd vid intervjuer

  • Det kan vara lite knepigt att ställa bra frågor om man är ovan. Gör en fejkad provintervju i gruppen

  • Börja med att sätta på bandspelaren och gör detta på ett diskret sätt efter det att ni försäkrat er om att det är ok. (Vi har i brev kommit överens med intervjupersonerna /IP/ om detta.)

  • Inled mycket kort med lite vardagsprat om vädret eller dylikt för att skapa en otvungen atmosfär och få IP att slappna av.

  • Tala om varför ni vill samtala med IP. Konkretisera vad ni är ute efter

  • Inled med relevanta frågor av faktakaraktär (eller be dem kort presentera sig)

  • Fråga inte mer än vad som absolut nödvändigt

  • Fråga en sak i taget och låt IP prata till punkt.

  • Undvik ledande frågor och värdeladdade ord

  • Om ni inte tycker ni får svar på en fråga, formulera om den och försök igen lite senare i intervjun.

  • Tycker du att du får ett alltför knappt eller generellt svar, säg t ex: ”Skulle du kunna ge ett exempel…”

  • Undvik ja- och nej- frågor

  • Summera en eller fler gånger t ex: ”Om man skulle sammanfatta vad du har berättat, skulle man kunna säga att…”

  • Fråga till sist om det är något IP vill tillägga.

  • Var noga med att tacka för att IP ställt upp och bjudit på sin tid.

 

Intervjun som metod

Ytterligare läsning:

Sist har jag lagt in ett bearbetat utdrag från min avhandling (Lundgren , 2002,s 115f.) där jag diskuterar intervjun som metod.

 

Den kvalitativa forskningsintervjun beskrivs och diskuteras av bl.a. Kvale (1997). Han har två metaforer för en intervjuare: som malmletare eller som resenär. De indikerar olika sätt att se på den kunskap som kan skapas genom en intervju, en modern respektive en postmodern syn. Är kunskapen given, d.v.s. finns den att hämta fram som en klump malm som väntar på att bli upptäckt eller är kunskapen en konstruktion? Kvale säger att möten med människor leder till samtal, vilka ger insikter och förändrar såväl intervjuaren som den intervjuade.

 

Resenären kan också genom samtal leda andra till ny förståelse och insikt, till att de under sitt berättande börjar reflektera över vad som tidigare framstått som självklart i deras kultur (ibid., s.12).

Meningen i en intervju skapas mellan intervjuaren och den intervjuade. Kunskapsproduktionen är en interaktiv process. I enlighet med detta synsätt är det viktigt att under samtalets gång stämma av med intervju­personen så att tolkningen av det sagda accepteras av avsändaren (Kvale, 1997). Så långt det var möjligt försöker man återknyta till vad intervjupersonerna sagt, sammanfatta och ställa frågor som: ”Ska jag fatta dig rätt att du tycker att … ?” ”Du sa i början av vår intervju ... , Hur stämmer det med det du säger nu?” ”Om vi skulle sammanfatta dina åsikter skulle man kunna säga att ...? Tycker du att det stämmer?” etc. Man kan också låta vissa personer själva sammanfatta det de sagt eller göra det tillsammans i vad man skulle kunna kalla en ”äkta” dialog.

 

Vem äger meningen? frågar Kvale. Han ser rätten att tolka och tillskriva andras yttranden en mening som en fråga om validitet, men också om etik och makt. Man bör inte här se bort från att de underförstådda eller omedvetna inne­börder som tillskrivs intervjupersoner och patienter helt enkelt kan vara de explicita och medvetna teorierna hos den tolkande experten (ibid., s. 205).

 

Det finns alltid ett etiskt dilemma i återgivandet av människors utsagor och en dialog av detta slag kan inte bli helt symmetrisk. Ofrånkomligt är att det är intervjupersonernas resonemang som redovisas, men någon har lett in dem på ett spår de kanske annars inte hade tagit upp. Det är intervjuaren som drar in dem i resonemanget och för samtalet framåt. Utan intervjusituationen hade kanske aldrig ämnet ens diskuterats och förvisso inte samma utsagor funnits. ----

 

Även om jag haft en avsikt att arbeta efter en interaktionistisk princip kan man inte bortse från min egen förförståelse och jag inser givetvis det omöjliga i att kunna ge en annan persons yttranden full rättvisa. Vad jag återger kan således inte göra anspråk på sanning utan är en konstruktion utifrån min horisont.

Det ska också poängteras att vad vi säger och gör är av många skäl ofta något annat än vad vi tänker. Alla yttranden är en del av sammanhanget (Säljö, 2000).

 

Vad vi får reda på genom att ställa en fråga i en intervju är just vad individen - i den aktuella situationen och givet de villkor man uppfattar gälla - finner rimligt och önskvärt att säga och/eller vad man i hastigheten kommer på (ibid., s.115).

 

Det är dessutom inte alltid lätt att komma med en tydlig förklaring ens till det man vet, fortsätter Säljö (ibid.). Kommunikation är en förhandling. Det beror också på tillfället vad som blir sagt i en viss situation. Distinkta formuleringar står i relation till graden av medveten reflektion och eftertanke, men en relativt avspänd kommunikationssituation mellan två påbjuder samtidigt en vardagsprägel likt den som ovan har sammanfattats avseende intervjuernas textnivå. Många människor anser att det ingår i den sociala kompetensen och kravet på vanlig hövlighet att vara en tillmötesgående samtalspartner. Man pratar ”runt ämnet” för att inte vara oartig även om man inte har några distinkta uppfattningar om den fråga som ställs. Att som intervjuare hålla fast den röda tråden och återföra den intervjuade till kärnan innebär en balansgång för att inte störa kommunikationsklimatet.

---

Vad informanter säger i intervjuer är endast exempel på vad de kan mena. De intar inte alltid medvetna positioner. Dessutom är det mycket som utesluts eller utelämnas. Man talar i textkritiska studier om textens ”tystnader” eller tomrum, Lehrstellen kallar receptionsforskningen dem. I intervjuerna finns det således anledning att lyssna både till vad som sägs och vad som inte sägs.

 

Referenser

Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.

Lundgren, U. (2002) Interkulturell förståelse i engelskundervisning – en möjlighet. Studia psychologica et paedagogica. University of Lund.

Säljö, R. (2000). Lärande i praktiken. Stockholm: Prisma